American Staffordshire Terrier / Amstaff

Hunden är en jägare och asätare. Jämför man hunden med andra däggdjur går det inte att missa att hunden är skapad för att jaga och ta byten. Hundens anatomi (än så länge har den inte har ändrats alltför starkt genom människans avel) är specialiserad på att spåra upp byten och hetsjaga dem under längre tid. Nötkreatur och får är inte skapt för hastiga rörelser om man bortser från korta hjortflykter. Katter, som snarare lurar upp byten, kan inte täcka längre sträckor i högt tempo. Kommer hunden nära nog sitt byte efter en längre förföljnings och/eller snabb jakt kan han ta sitt byte med sina välanpassade käkar för att sedan hålla fast bytet och döda det snabbt. Hundens långa huggtänder som sitter i de främre hörnen i hundens käkar används till att hålla fast bytet. De kraftiga bakre tänderna med de skapa kanterna hjälper hunden att tugga av sega köttbitar. De är förträffliga verktyg för att knäcka hårda ben. Något som hunden saknar är platta tänder för att mala sönder hårda växtdelar eller spannmål.

Även hundes saliv har en helt annan sammansättning och funktion än en vegetarians saliv. Hundens saliv innehåller inga enzymer som smälter näringsämnen och den är mycket segare. Salivens främsta uppgift är att underlätta att stora köttbitar glider nerför matstrupen lättare I jämförelse med männsikan eller växtätande däggdjur har hundar en myucket stor magsäck. I förhållande till kroppsvikten är hundens magsäck åtta gånger större än en hästmage. Även den kemiska sammansättningen av magsyran är annorlunda. Den innehåller tio gånger mer saltsyra än männsikans magsyra. Magsyreproduktionen hänger direkt samman med hundens maginnehåll. Endast nyckelstimulan "kött" möjliggör en tillräcklig produktion med magsyror. Körtlarna som producerar magsyre i hundens magsäck reagerar alltså på maginnehållet och producerar därmed magsyra därefter.

Hundarna transporterar födan snabbare genom tarmarna än andra däggdjur. Födan befinner sig endast några timmar i tarmarna, kött och ben maximalt 24 timmar. Hos växtätare befinner sig näringen upp till 5 dagar i matsmältningssystemet. Av denna anledning är fibrer, som alltid framhävs som viktiga hos människor, endast av underordnad betydelse för hunden.

Med denna kunskap om hundens matsmältningssystem är det nu lätt för oss att förstå att hunden inte är skapt för att äta större mängder med spannmål och växter. Spannmål som näring är för hundar lika absurd för hundar som kött som näring är för gnagare. Men spannmål - främst i form av spannmålsavfall - är billig att göra hållbar och ger massa till fodret.

Men även hunden behöver en viss andel av vegetarisk kost. Vargen exempelvis äter även frukt, örter, bär, gräs, rötter och växtätarnas avföring. Som människan  kan även hunden inte öppna intakta cellväggar hos växter. Vi människor hjälper oss genom att tillaga maten, jäsa den och framför allt tugga växterna med vår enzymrika saliv. Hunden kan inte mala sönder växter genom att tugga dem och hjälper sig på annat sätt: Hunden äter de delvis smälta växter ur sina bytens magsäckar. Mag- och tarminnehållet hos växtätare består av vegetarisk gröt där cellväggarna redan har öppnats och på så sätt kommer hunden åt de näringsämnen som han annars inte kan göra sig tillgodo.

Vargar och vilda hundar tar sällan tillräckligt med byten för att kunna hålla sig vid liv av dem till 100%. De är därför även beroende av att äta döda djur som de hittar i naturen. Den höga syrehalten i hundens mage och den snabba matsmältningen möjliggör det för hunden att äta as utan att äventyra sin hälsa. Kött- och benbitar innehåller till och  med viktiga näringsämnen för hunden.

Även beteendet att gräva ner kött har inget att göra med att lagra mat för framtiden utan har till avsikt att förändra maten för att göra den mer lättsmält. Bakterierna i marken omvandlar ben till kalcium  och benmärg förvandlas till lättsmältliga fetter och fettlösliga vitaminer.

OBS! Kött, som ruttnar utan luft (t.ex. i plastbehållare) är toxiska även för hundar!

Man kan inte utan vidare prata om ett hundfoder som är förutbestämt av naturen. Hunden kan inte jämföras med vargen efter flera tusendårs domestisering. Maltsmältningssystemets anatomi skiljer sig inte, men hunden har alltid levt och överlevt till största del av människans avfall. Man ska dock tänka på att hunden i början fick det som var över efter jakten - och det var rått. Senare, när människan stannade på samma plats fick hunden letar efter mat i husavfallet. Det som låg där var främst ben, senor, inälvor, tarmar, frukt- och grönsaksavfall. Dyrbart bröd och spannmål har människan först på senare tid skänkt bort till djur. Dessutom har hundar alltid jagat smådjur på egen hand.

3. Rått foder

Under rått foder förstår vi ett hundfoder som som sammansätts av ej raffinerade, rå matvaror. Det innehåller så gott som inget spannmål och är anpassat till hundens matsmältningssystem. Eftersom många hundägare felaktigt orienterar sig efter det som de vet om människans matsmältningssystem kommer här än en gång de viktigaste skillnader som måste beaktas:

• hundens magsyra innehåller 10 gånger mer saltsyra än människans, vilket möjliggör för hunden att äta och smälta foder som vi inte skulle kunna äta eller som vore rent av giftigt för oss (t. ex. as)
• magsyreproduktionen hos hunden påverkas hos hunden av nyckelstimulan "kött". Utan en viss andel rått kött producerar hunden för lite magsyra.
  
• tiden som födan stannar i hundens matsmältningssystem är mycket kort i jämförelse med växtätande djur. Därför behöver hundar så gott som inga fiber i sin föda.
• 
  - Spannmålsfritt
  

Allt färdigfoder har alltid en extrem hög andel spannmål. Matsmältningsanatomin är dock, som vi har sett, inte alls anpassad till att ta upp större mängder spannmål. Är andelen spannmål för hög (detta inträffar redan vid andelar på under 10%) bildas inte tillräckligt med magsyror eftersom nyckelstimulan "kött" fattas. Bristen på magsyra förhindrar att bakterier dödas som tas upp med födan. Detta leder lätt till att maten börjar jäsa som har gasbildning, diarré och parasitbefall till följd. Dessutom är spannmål och soja de två huvudsakliga allergiutlösarna hos hundar.

Mycket ödeläggande är dessutom det torra tillståndet hos torrfodret. Det torra spannmålet suger åt sig stora mängder väska i hundens mage (här tänker man på de drickattacker hunder får 1 - 2 timmar efter utfodringen) och fodrets volym ökar avsevärd. Har hunden ätit sig mätt är magsäcken nu extrem full. De syreproducerande körtlarna i hundens magsäck är överansträngda med all spannmål. Maginnehållet transporteras inte snabbt nog vidare till tunntarmen och jäser nu i magsäcken under inflytande av de överlevande bakterierna. Nur bildas gaser som pumpar upp magsäcken som en ballong. Nu händer det lätt att den uppblåsta magensäcken vid en plötslig rörelse vänder sig, så att matgröten inte kan passera vidare till tunntarmen över huvud taget.

Eftersom man i det vilda aldrig har hittat en hund som har dött pga att magen har vänt sig och faktumet att detta även var så gott som okändthos domesticerade hundar under de tidiga århundrandena kan vi utgå ifrån att den fruktade magomvändingen är en civilisationssjukdom hos våra moderna sällskapshundar som förorsakas bortsett från vissa rasdispositioner främst av torrfoder.

Ett naturligt rått foder för hundar borde alltså innehålla lite till inget spannmål över huvud taget. Om man väljer att mata lite spannmål ska detta inte ske i form av rått spannmål utan i form av bröd, kokt pasta eller kokta korn. Spannmålsflingor (t ex havregryn) kan också matas eftersom de pressades under värmeinverkan och deras cellväggar är därigenom öppnade.

Studier och undersökningar har visat att hundar kan uppvisa en häpnadsväckande form av spannmålsallergi. Dessa hundar överreagerar och påminner om barn med hyperaktivitetssyndrom. Dessa hundar visar alltid beteendestörningar, genom att de är svårlärda eftersom de knappt kan koncentrera sig och blir distraherade av det minsta lilla. Handlar det då om spannmålsintollerans så förändras sådana hundar drastiskt efter en foderomställning till rått foder. Spannmål ska aldrig matas när hunden har artros, cancer, allergier, epilepsi eller svampsjukdomar.

- Rått

Att hundar behöver rått foder borde egentligen vem som hellst förstå. Vilken varg eller vild hund lagar till sitt byte efter jagten? Varför skulle ett articifellt tillverkat foder vara sundare än den naturliga födan som vargen har ätit i tusentals år?

Animaliska proteiner förändrar strukturen vid tillagningen. I denna form blir de nästan inte användbara för köttätaren. De blir svårsmälta och passerar matsmältningssystemet till största del oförändrade. Kokas köttet löser sig även mineralerna ur köttet. Även om kokvattnet sedan blandas med födan kan hunden inte tillgodogöra sig dessa minerlier optimalt. Hunden behöver en viss mängd och sammansättning av aminösyror - nämligen den mängden och sammansättningen som finns i rått kött. Utan dessa aminösyror kan hunden inte bygga upp en sund vävnad och ett sundtimmunförsvar. Tillagat kött är för hunden mindervärdig föda.

Långvarig utfodring med tillagat foder är orsaken till en rad sjukdomar. Färdigfoderindustrin har reagerat på sitt sätt på detta: Den framställer en rad dietfoder som ska matas vid sjukdomsfall som förorsakas av just färdigfodrets felaktiga mat.

- Förändring

Man kan observera häpnadsväckande förändringar hos hundar som har utfodrats felaktigt med färdigfoder i åratal:

Hud och hår blir kännbart sundare och vackrare. Hos nästan alla hundar som ställs om till rått foder går det att observera en glänsande päls utan mjäll med kännbar mindre "hundlukt". Vissa hundar visar efter några veckor en slags avgiftningsreaktion. Den visar sig genom klåda till kraftig utslag som försvinner av sig själv efter ett litet tag.

Hundernas tänder kommer att ha betydligt mindre tandsten. Att gnaga intensivt på ben och tuggandet på sega köttbitar rengör tänderna. Även starkt med tandsten belagda tänder är så gott som rena efter bara några månader.

Matsmältningsproblem förbättrar sig avsevärd eller försvinner helt. Mängden avföring reduceras till ungefär hälften eftersom hunden nu kan göra sig den största delen av födan tillgodo. Eftersom rått foder inte suger upp vatten i mag- och tarmtrakten och därmed ökar i volym är risken för en magomvändningen så gott som noll. Hundarna dricke nur betydligt mindre eftersom fodret redan täcker en stor del av hundens vätskebehov. Under de första veckorna efter omställningen kommer tarmslemhuden att förnya sig, vilket medför att avföringen kan vara täckt av slem. Hundens avföring ändrar nu ständigt färg och konsistens beroende eftersom kött- och grönsakssorterna nu ständigt växlar. Hundägare som har erfarenhet av rått foder kan se på hundens avföring vad den har ätit.

Hundarna får nu mer energi och kraft, muskel- och bindvävnaden känns starkare. Det allmänna befinnandet förbättras avsevärt. Immunsystemet förbättras. Man kan observera att även slanka hundar ändrar sin kroppsform efter foderomställninen. Valpar växer långsamare och får därför starkare skelett och leder.

4. Rått foder i praktiken

En vuxen hund behöver dagligen ca 2% av sin kroppsvikt i föda. Denna mängd borde bestå av minst 3/4 kött och ben och 1/4 frukt och grönsaker om man inte matar spannmål. Per vecka borde 4 mål innehålla ben. Detta är ungefärliga riktvärden för nybörjare. Du kommer att märka beroende på din hund om den behöver mer eller mindre mat.

En gång i veckan kan man lägga in en köttfri dag. Köttet borde matas i hela bitar. Ben ska endast matas tillsammans med en större andel kött (= mer kött än ben) så att tillräckligt med magsyra produceras. Hundens magsyra kan utan problem smälta ben, brosk och kött.

OBS! Tillagade ben kan inte smältas av hundar och blir därmed farliga!

Kycklingben splittrar endast då de är tillagade. Hårda rörben från nötkreatur ska endast ges så att hunden kan slicka ut märgen. Lämpligast är ben från kalvar, lamm, leder från nötkreatur. Gris och vildsvin bär risken att smitta pseudorabies och borde inte utfodras. Denna sjukdom är alltid dödlig!

Invälvor står naturligtvis på matsedeln. Grön (dvs otvättad) våm från betande nötkreatur är en värdefull foderkälla. Hundar älskar den och den är en värdefull källa till halvt smälta växtdelar som är mycket nyttiga för hunden. Att då och då mata ungnötslever eller invälvor av nötkreatur är meningsfullt. Nöthjärta passar mycket bra till tandhygien eftersom det är mycket segt. Det räknas dock inte som invälvor utan som muskelkött. Att mata hunden med lever av gödda kycklingar eller kalkon ska undvikas eftrsom detta kött är starkt belastad av mediciner. Även ben av industrikyckling ska inte matas eftersom djuren matas med mindervärdigt foder och de uppgödda djuren växer för fort. Benen är därför mindervärdig mat för hundar.

Ägg kan matas rå och hellst med skal. Den som matar lite kött kan spara äggskal, pluvrisera dem och mata till köttet. Fisk är ett bra tillskott på matsedeln om man får tag i den färsk. Den kan matas kompeltt med huvud, hud och ben. Här gäller samma sak som för kycklingben: tillagade fiskben är farliga!

Hos grönsakerna har vi ett relativt litet urval, eftersom alla kålsorter, baljfrukter (ärtor och bönor), tomater, auberginer, potatis, paprika och lökväxter inte får matas. Framförallt lök och avocado är toxiska för hundar. Den mycket omtalade vitlöken borde endast matas hundar när de har en infektion och ska endast ges i medicinska doseringar. Väl lämpade är sallader, gurkor, pumpa, fänkål och morötter. Den största vikten bör läggas på gröna grönsaker. När det gäller frukt så är allt förutom citrusfrukter lämpade.

Mat ur växtriket ska matas mosad som till gröt eftersom hundens matsmältningssystem inte är byggd för att öppna växternas cellväggar. Som i vår kost så ska även hundar få sina frukter och grönsaker blandade med olika oljor. För små hundar räcker det med en tesked, stora hundar behöver en matsked per portion. På grund av den höga andelen omättade och Omega 3 fettsyror är följande oljor bäst: Olivolja, Linfröolja, Rapsolja samt Fiskolja som är framställd av djuphavsfisk. Billiga växtoljor och solrosolja är för hunden såsom för oss människor mindervärdiga.

Färska eller torkade örter, nötter, pumpakärnor och andra tillsatser berikar den balanserade matsedeln. Speciella tillsatser som vitaminer och mineraler är onödiga om inte hunden visar individuella matsmältningsproblem. Det är inte nödvändigt att mata alla näringsämnen vid varje måltid. Kosten balanseras på en tidsperiod över flera veckor.


En sund hund kan ställas om till rått föda från ena dagen till den andre. Det är till och med att rekommendera att ställa om födan på en gång, istället för att varva färdigfoder med rått foder. Det är mycket viktigt att inte blanda rått kött med torrfoder respektive spannmål eller att mata detta med korta avstånd. Matsmältningstiderna för de olika matvarorna är väldigt olika (spannmål befinner sig mycket längre i matsmältningssystemet) och detta kan då leda till gaser, förstoppning och en icke fullständig smältning av köttet.

Hundar, som först måste vänja sig vid att smälta ben borde till en början få små kycklingbitar eller krossad hel kycklling (med ben). Man borde även observera om hunden slukar sin föda.

En "slukare"  kan svälja stora benbitar utan att först tugga sönder dem. Detta kan leda till problem när magen inte har vant sig ännu att producera tillräckligt med magsyra för att smälta ben fullständigt. En sådan hund kan man i början ge väldigt små ben, exempelvis kycklinghalsar eller så stora ben att han inte kan svälja dem hela.

Hektiskt slukande och mycket glupska hundar borde få så pass små bitar, att de inte kan svälja för stora köttbitar som kan fastna i matstrupen.

Den vegetariska gröten matar man bäst utanför köttmåltiderna tillsammans med något extra gott. De flesta hundar, som i vanligt fall inte äter frukt och grönsaker kommer då att gilla den oljeblandade gröten ändå. Matar man gröten till köttet kan det hända att hunden då bara äter köttet och lämnar grönsakerna. Ett bra trix för hundar som vägrar vegetarisk kost kan vara att blanda i lite leverpastej eller tonfisk ur burken.

Vissa hundar behöver en ganska lång tid för att se den slemmiga gröten i matskålen som föda. Vissa hundar behöver veckor innan de försöker sig på ett kycklingben även om de äter våm. Här handlar det helt enkelt om tålamod. De flesta hundar är dock faktiskt i extras över det råa köttet och det är härligt att se dem äta.


Inom hundkretsarna får man ofta höra att "det finns ingen hund som har svält ihjäl framför en fylld matskål". Man menar, att hundar som vägrar maten inte borde få något annat, så att de inte skäms bort och bara äter speciellt (dyrt) godis.

Matar man rått foder borde man endast i början vara så pass hårt mot hunden. Vi får inte glömma att färdigmat innehåller lockämnen samt beroendeframkallande ämnen som ser till att hunden alltid gärna äter färdigmat. Lockämnena är mycket intensiva aromämnen och naturligtvis socker och salt. Man kan jämföra med potatischips eller choklad som vi människor inte lätt kan motstå.

Men om nu en hund som är van rått foder vägrar maten, dvs inte vill äta sin portion med kött, ska vi inte interpretera detta med tjurighet eller med att hunden är bortskämd. Hundar känner på lukten om något inte stämmer med köttet. Vi måste lita på detta.

Ett exempel: En gång matade Claudia Grothus färsk ungnötslever på våren, som hennes hundar äter utan problem. Hennes båda hanar nosade först länge på levern innan de åt den med långa tänder. Hennes tik vägrade helt. En halv timme senare spydde hanarna upp levern igen och lät den ligga. Något stämde inte med levern.

Genom tät kontakt med andra hundägare som ger sina hundar rå föda fick Claudia Grothus veta att många andra hade upplevt samma sak, deras hundar hade vägrad levern eller hade spytt upp den igen. De levde på många olika platser i landet. De fick aldrig veta orsaken till detta men förmodar att nötkreatur matas med speciella fodertillsatser under en viss årstid eller att de behandlas med medicin just då.

Detta visade dock tydligt att hundar alltid har ett bra skäl när de vägrar maten.

Det finns även friska hundar som inte gillar en viss köttsort. Även här visar erfarenheten att om man tvingar hunden till att äta köttet så reagerar de med att spy upp maten, de kan få diaree eller matsmältningsproblem.

Å andra sidan, varför skulle vi tvinga våra hundar att äta något de inte gillar?

Något annat som kan sägas till ämnet "matvägrare": Många hundar som inte gillar färdigfoder, som gärna hoppar över ett mål eller två och som har provat en hel serie med olika märken äter helt plötsligt med otrolig aptit när de äntligen får kött i sin foderskål.


Många hundägare avskräcks att mata hunden med rått foder eftersom de förställer sig att detta gör väldigt mycket jobb. Och det är inte lika enkelt som att hälla i några torra bitar med foder i hundens matskål. När man dock har vand sig efter den första tiden så är den dagliga utfodringen bara en fråga om några rutinerade handslag. Dessutom är det kul att mata hunden med rått foder!

Rått foder är inte dyrare än färdigfoder. I början är det säkert lite dyrare för alla innan man har hittat de rätta och fasta källorna och man blir tvungen att köpa lite dyrare kött ibland. Den dyraste råvaran är nog frukten och grönsakerna. Men även här går det att hitta prisvärda källor.

I början blir många hundägare oroliga att hunden kanske inte får i sig allt den behöver. De börjar ge massvis med tillsatser och ser till att hunden får i sig alla näringsämnen varje dag. Med tiden lägger sig dock denna oro och kostnads- samt tidsinsatsen blir lägre.

Eftersom varje hund är olika måste man observera hunden och om nödvändigt måste matsedeln anpassas till hunden. Det finns hundar som inte tål fisk eller som i början har problem att smälta kött och ben. Andra hundar gillar helt enkelt inte invälvor eller grönsaker.

Den grundlägganden förutsättningen för att mata hunden med rå föda är en frysbox som är anpassad till hundens eller hundarnas matbehov. Vidare behöver man en stark matberedare. Man borde inte vara känslig mot våmlukt, mot att stycka anatomisk intressanta köttbitar eller mot att krossa ben. Man kan dock istället tänka på att färdigfodrets ingrediensier är långt mer äckliga än naturlig föda.

Rått foder är inte bara värdefullt ur den synvinkeln att den är anpassad till hundens matsmältningssystem. Varje hund har även en stark drift att tugga, gnaga, att bearbeta ett ben i timtal och att syssla med att stycka sitt byte. Många hundägare gör häpnadsväckande observationer när de ställer om fodret.

Den välkända hunden visar helt plötsligt helt nya beteenden när den sysslar med sin mat. Istället för att stå ambitionslöst framför sin matskål och svälja torra bitar med mat springer han helt plötsligt med svansen högt och sitt byte i käften i en avlägsen del av trädgården för att helt och hållet syssla med maten. Ben hålls i med framtassarna medan de bearbetas.

Den som observerar hur mycket hunden är sysselsatt när den äter kött fascineras av naturligheten i händelsen och blir glad att hunden har getts en bit av sitt naturliga beteende tillbaka.

Många hundägare tror att man endast kan ge rå föda till sin hund när den har en trädgård till sitt förfogande för att äta. Det finns dock många hundar som bor i en vanlig lägenhet mitt in i stan som matas med rå föda. Hundar som har en trädgård till sitt förfogande men saknar tjock päls äter ju också inne under vintern. Hundar kan lära sig att äta stora köttbitar och ben på ett visst underlägg. Rester från tvättbara gölvbelägg läpar sig utmärkt som fodermatta. De flesta hundägare som bor i lägenheter oc matar rå föda använder gamla handukar och lakan som helt enkelt tvättas efter maten.

Om man inte just matar ben ett mål kan man även skära köttet i småbitar som matas ur matskålen som vanligt.

Att mata rå föda är ingen blodig sak, vi matar ju inga nydödade djur. Den som äter kött själv vet att det inte finns några problem med hygienen då man lagar till köttet. Den som vill spara kött i några dagar innan det ska matas och inte vill frysa in köttet under tiden kan bara lägga det i kylskåpet i en öppen behållare. Endast när kött lagras utan lufttillförsel kan gifter bildas.


När en stor del av hundens uppfostran och utbildning sker med foder som belöning får man vara uppfinningsrik. Små bitar med lever elle hjärta kan man ta med till träningen om man kokar de kort eller torka dem i ugnen innan man åker till träningen. Populära är hela kycklinghjärtan som jackpot-godis. Enklare att ta med är nötter och torkad frukt, men de ska inte matas i större mängder.

Numera finns det producenter av torrköttprodukter som torka köttet utan att använder sig av kemikalier. Dessa produkter (så länge man kan bevisa att de producerades på detta sätt) kan problemlöst användas som godis för hundar som får rå föda.


Vad är med salmoneller?

Salmoneller finns överallt, även i hundens tarmar. Normalt har hundar inga problem med detta. Många är rädda att ge rå kyckling pga risken för salmoneller men detta är snarare utan skäl. Hundens tarmar är ganska korta och maten smälts ganska fort. Salmonellerna förstörs eller bajsas ut innan de kan göra skada.

Rått kött gör aggressiv - eller?

Detta är verkligen en skröna. Det kan komma från att hundar som en gång har jagad med framgång och sedan ätit sitt byte alltid kommer att jaga igen så fort de får chansen. Självklart kommer naturlig utfodring inte leda till en beteendestörning hos hunden och hunden är ingen agressiv varelse från födseln. Tvärtom, naturlig föda kan hjälpa att lugna ner mycket nervösa eller agressiva hundar.

Den som har flera hundar och matar rått foder kan ibland observera en större matkonkurrens balnd dem. Detta brukar dock ge sig med tiden när hundarna har förstått att det nu kommer att finnas såhär gott mat varje dag. Det finns herdehundar som matas med självdöda lamm och ändå kan hunden ligga och sova bland lammen senare utan att komma på tanken att riva ett.

"Min veterinär är emot"

Man måste tänka på att veterinären ofta får operera hundar där benbitar har täppt till tarmarna eller till och med punkterad tarmen. Det handlar då så gott som alltid om tillagade ben som hunden på inget sätt kan smälta. Rå benbitar får rundade kanter genom magsyran och passerar utan problem genom tamarna och de inte spys upp. Vi måste även tänka på att de konfronteras med de mest konstiga fodermetoderna och att de i regel inte har bra erfarenheter av dessa. Veterinären handlar inom sina ramar ansvarsfull genom att rekommendera färdigfoder.

Proteinöverskott

Många veterinärer och färdigfoderproducenter använder argumentet att en diät som i huvudsak består av rått kött skulle innebära ett proteinöverskott som i längden skadar hundens njurar.

Här måste man tillägga att kött innehåller ganska precis den andel protein som hunden behöver i sin föda, nämligen 20%. Kött består ju inte heller helt och hållet av protein. Det är inte heller själva proteinet som är skadlig för hundarnas njurar utan för hunden mindervärdigt protein (t. ex en hög andel växtprotein eller genom värmebehandling förändrat protein). Hundar med njursjukdomar avlastas genom att de matas med rått kött där hunden lätt kan göra sig proteinet tillgodo istället för att matas med färdigfoder som innehåller mindervärdigt protein. Med andra ord avlastar rå föda njurarna!

Om alla rykter skulle stämma som motståndarna till rå föda sprider ut, så skulle det inte finnas en enda levande räv, varg och vild hund på denna planet. De hade dött ut allihopa av proteinöverskott ...

Ändå är inte alla hundägare lämpade för att mata sin hund med rå föda. Det kräver (framför allt de första månaderna) att man är intresserad av att verkligen sätta sig in i ämnet och att man är öppen för att experimenterar något. Det krävs även att man kan göra observationer och att man framför allt har tiden att göra detta. Trots allt är det alltid tragiskt att se hur fullt friska hundar matas sjuka och hur sjuka hundar hindras från att tillfriskna i och med att de inte får tillgång till lämplig föda.

Att mata rå föda kommer till en början endast förbli en method bland en mycket liten krets av hundägare. Innan grundförståelsen som ägaren har gentemot sina djur inte ändras och så länge som färdigfoderindustrin är huvudsponsorer för hundtidningar och andra hundrelaterade publiceringar samt utbildar veterinärer samt veterinärsasstistenter, kommer rå föda att vara ett omdiskuterat insidertips.


Dalmatiner tenderar att lätt få njur- och urinsten, eftersom de inte producerar enzymerna som är till för att bryta ner kristallerna som bildas i urin. Av denna anledning borde dalmatiner få en purinfattig kost.

Den som beaktar följande kan även ge sin dalmatiner nyttig rå föda:

- mata invälvor sällan
- mata hjärta sällan
- lamm och kyckling innehåller mindre purin och borde därför stå oftare på matsedeln. På grund avv dess höga fetthalt borde man mata kyckling utan skinn. Tonfisk, magert nötkött och magra våmdelar är läpade även för dalmatiner.
- för dalmatiner gäller främst: mata ingen kål, ingen spenat och ingen sparris
- det är ingen fara att mata ägg, frukt, grönsaker och nötter. Vill man mata spannmål kan man ge nudlar och ris.
- Om hunden tål det, kan man även mata mjölk och mjölkprodukter.

5. Matsedeln

Varje hund är en individ som har preferenser och vanor. Detta gäller - även när det gäller utfodringen - också för ägaren som ger maten. Därför är all nedanstående information endast riktlinjer som kan varieras.

Ju mer omväxlingsrikt födan är desto bättre. Endast på det sättet kan man säkerställa att hundens näringsbehov tillfredställs över en längre tidsperiod varje gång på nytt. I början borde du presentera de nya köttsorterna allt eftersom för att se om de gillas och om hunden tål dem. I början borde du lyssna på din magkänsla - ingen känner din hund bättre än du själv.

Här några viktiga regler:

- 2 - 4 gånger per vecka borde hunde få en kött-ben-måltid beroende på hur mycket ben man matar och hur mycket ben hunden vill äta.
- Mata aldrig endast ben utan att mata kött till. Hunden behöver nyckelstimulan "kött" för att kunna producera tillräckligt med magsyra för att smälta ben.
- Den vegetariska gröten kan matas seperat eller tillsammans med köttet. Det ska dock inte blandas med kött-ben-måltiden eftersom man observerade att vilda vargar och hundar inte äter ben och bytedjurens maginnehåll samtidigt.
- Invälvor kan matas 1 - 3 gånger per vecka. Lever ska inte matas oftare än en gång per vecka, våm kan man mata oftare.
- Griskött ska aldrig matas rått. Hunden löper då risk att smittas med pseudorabies som visserligen är ofarligt för människor men som är dödlig för hundar.
- Lämna aldrig hunden utan uppsikt under de första månaderna du matar rå föda. Du måste känna till hundens ätbeteende för att i framtiden kunna avgöra hur stora benbitar som kan matas och hur stora köttbitar han bara slukar.
- Kött (och framför allt våm) ska köras i tjocka bitar, inte i långa remsor. Köttremsor kan bli till ett problem om hunden slukar dem och den ena änden är tjockare än den andre.
- Tillsatser som vitaminer och minderaler är inte nödvändiga om man matar omväxllingsrikt.
- Kött och spannmål får aldrig matas tillsammans. det ska ligga minst 6 timmar mellan spannmåls- och köttmål.
- Mata aldrig ben som är tillagade på något sätt!


Det bästa är att du till att börja med köper en bit riktig kött åt din hund! Ta billigt soppkött, skär ut benet (det skulle bli för hårt för den oerfarene hunden) och titta på vad din hund gör med köttet. Hundar reagerar på många olika sätt på sin första bit kött. Ansiktsuttrycket "Vadå? Får jag äta det här?" är en mycket vanlig reaktion, då förut redan nosandet på oxfilén var "Nej". Andra hundar tittar väldigt ställt eller till och med chockade in i sin matskål "Nä, eller? Du menar väl inte att jag ska äta det där?" De flesta slukar dock bara sin bit kött och blir glada. Den vanligaste reaktionen på den första färska fisken: "Jag skulle kunna rulla mig i det där - men äta ... ?!"

Skulle din hund vara en av de som nämns i de första punkterna så ska du uppmuntra honom och vänliga och lockande ord. Om nötbringa eller kycklingfilé inte accepteras som första mål, så prova med en bit färsk våm. Jag har aldrig upplevt en hund som inte äter våm!

Prova då och då nya köttsorter även om du fortfarande matar färdigfoder. Det viktiga är bara att se till att färdigfoder och kött inte hamnar samtidigt i hundens matsmältningssystem. Det ska ligga minst 6 timmar emellan målen. Om du tyckte att provtiden var kul, så har du kanske lust att helt ställa om till att mata färskt foder.


Börja med att väga hunden. 2% av hundens vikt bildar utgångspunkten för beräkningen av fodermängden till den vuxna hunden. Väger din hund exempelvis 30 kg räknar du enligt följande: 2 x 30 = 60 och 60 : 100 = 0,6. Enligt denna räkning behöver din hund alltså 600 g mat. Vill du mata spannmål så delar du in mängden i 400 gram kött och ben samt 200 gram grönsaker och flingor. Utan spannmål höjer du motsvarande, så att du får en kött-benandel på 3/4 av hela fodermängden. Detta är ungefärliga riktlinjer. Under de första veckorna kommer din hund att tappa något i vikt (bli inte förvånad om din hund kissar mer än vanligt i början) för att sedan, när matsmältninssystemet har ställt om sig, ökar hunden i vikt igen med samma fodermängd. Du kan alltså alltid anpassa fodermängden beroende på din hunds kroppsform.


Förutom griskött kan du mata alla köttsorter som vi människor också äter. Bäst lämpade är:

- Kyckling: Hela kycklingar, halsar eller ryggen. Soppkycklingar är på grund av sin höga fetthalt samt åldern (hårdare ben) inte lika lämpade. För kyckling gäller att ben från kycklingar som kommer ur den idustriella massuppgödningen är relativt värdelösa för hunden. Kycklingar göds upp för att på rekordtid uppnå sin slaktvikt. På den korta tiden hinner den värdefulla bensubstansen inte att utvecklas.

- Nötkött: Muskelkött, hjärta (mycket bra för tandhygienen), våm (grön och otvättad), nötkreaturens tredje magsäck, lever, stype och och struphuvudet (har en mycket hög andel brosk och är bra för hundar som har problem med ledarna), lunga (är egentligen mindervärdigt, men lämpar sig bra som diätmåltid för överviktiga hundar), ben (framför allt från kalvar och ungar oxar) och oxsvans är ett bra köttingt ben för småhundar

- Lamm: som nöt, fast lammvåm ska endast matas efter att den har varit djupfryst en gång på grund av risk för mask

- Vild: Alla sorters vild förutom vildsvin, även vildfågel. Ben endast från ungdjur och kötte ska alltid kontrolleras för eventuell mask.

- Fisk: All havsfisk som människor kan äta är lämpliga som föda, inklusive huvud och fiskben (endast rått!). Sötvattenfisk är snarare mindervärdig.

- Ägg: Rå och med hela (tvättade) skalen.

I börjar kan du utan problem endast mata nötkött. Efter ett tag kommer du själv se till att få in lite omväxling när du handlar in kött. Det är onödigt att från och med dag ett ha nötkött, fågel och fisk hemma åt hunden. Hunden måste ju hur som hellst vänja sig i alla fall.

Nybörjarmistag: Denna Presa Canario var så glad över sin första portion kalkolår att han slukade ner den bara för att sedan spy upp den igen och äta den en gång till i lugn och ro. För hunden är detta normal, ägaren måste till en början vänja sig. En erfaren rå-foder-hund händer detta dock inte längre.

Grönsaker: Morötter, selleri, fänkål, gurka, squash, pumpa, alla bladsalladssorter, groddor, maskrosblad. Se till att den gröna andelen grönsaker dominerar. Mata aldrig kål, paprika, tomater, potatis, aubergine och lökväxter (även purjolök). Mata aldrig avocado, detta kan vara toxiskt för hundar.

Frukt: I princip all frukt som människor kan äta. Citrusfrukter endast sällan och då lite. OBS! Vindruvor och russin är giftiga för hundar!

Oljor: Fiskolja av djuphavsfisk och linfröalja borde då och då stå på matsedeln på grund av den höha halten Omega 3 fettsyror. Annars är oliv - och rapsolja lämpliga på grund av den höga halten enkla omättade fettsyror. Billiga växtoljor såsom solros- och majsolja är mindervärdiga.
Vegetarisk kost kan hunden endast smälta när växternas cellväggar redan har öppnats upp. Detta är fallet med växter som finns i våm eller växter som har mosats till gröt i en mixer. All frukt och grönsaker ska alltså matas som gröt. Att enbart skära eller riva dem räcker inte.

Väldigt viktigt är oljor i den vegetariska gröten. Som vi människor kan även hundar endast tillgodogöra sig vissa vitaminer om de äter dem tillsammans med fett. För varje vegetariskt mål räcker det med en tesked (små hundar) eller en matsked (stora hundar) med högvärdigt olja i gröten. Den som väljer att mata spannmål bör blanda det med den vegetariska gröten och inte med köttet. havregryn lämpar sig på grund av sin höga halt av E vitamin som komplettering till Omega 3 fettsyror som finns i linfrö- och fiskolja.

Vi måste dock komma ihåg att växtoljor är onaturllig kost för hundar. Därför kan du gärna mata hunden med nöttalg, gåsfett och liknande produkter.

Den vegetariska gröten bör absolut inte frysas ner. Ska du resa bort kan du undantagsvis även mata vegetarisk bebismat ur glas. Det gör inte heller något om hunden endast får vegetariskt föda under 3 - 4 dagar någon vecka.


Vilda hundar och vargar gör sällan så mycket byte att de kan äta kött varje dag. Av denna anledning gör en dag fasta lite då och då bara gott för hunden. Det är egentligen bara ägaren som inte står ut med att inte mata sin hund för en dag. Hur som hellst ska det finnas en dag i veckan där man inte matar något kött alls. Här kan man gärna bygga in en extra portion vegetariskt gröt (t ex en mosad banan för att bli mätt). Man kan även byta ut kötte mot lättsmältligt protein som finns i Keso eller Kesella.

	Morgon	Kväll
Må	Gröt av sallad och morot med olja	Nötvåm
Ti	Gröt av äpple och selleri med olja	Kalvsben med kött
On	Gröt av gurka med havregryn och olja	Nöthjärta
To	Ägg med skal	Nötvåm
Fr	Gröt av fenkål och sallad med olja	Kycklinglår
Lö	Gröt av äpple med lite lever och olja	Mellangärde av nöt
Sö	Gröt av banan och salat med olja	Nötnos och leder

Denna matsedel är rena lyxen när det kommer till den vegetariska gröten. Den innehåller många olika sorter och förkommer dagligen på matsedeln. I praktiken brukar det se lite annorlunda ut. Man tittar efter vad som finns kvar för grönsaker och blandar det med frukt ur fruktskålen. Av det som familjen brukar äta i frukt och grönsaker läggs en del undan, som sedan skärs i mindre bitar, körs i mixern tills man får en gröt för att sedan mata hunden med det, hellst omedelbart efter tillagningen.

För hundar som absolut inte vill äta grönsaker måste ovanstående plan skrivas om på ett sådant sätt att man blandar en del av köttet i gröten. Det är tillåtet att använda knep såsom tonfisk ur burk eller leverpastej.

Naturligtvis kan man mata kött på morgonen och grönsaker på kvällen eller blanda ihop allting. Detta beror helt på dina dagliga rutiner.


Även när man planerar vad som ska matas för kött beror mycket på vad som finns kvar i frysen och vilka köttsorter som finns att köpa billigt för tillfället. En riktig matsedel som ovan brukar man endast göra i början. Med en sådan känner man sig säkrare och vet vad som ska handlas in. Senare kommer detta av sig själv.

Viktigt är att man ser till att mata så mycket färskt kött som möjligt (dvs inte djupfryst). Det finns näringsämnen som blir mindervärdiga eller förstörs till och med under nedfrysningsprocessen. Frysen borde ställas på minst -18 grader. Denna temperatur behövs för frysningsprocessen och säkerställer en snabb nedfrysning. På det sättet säkerställs en högre kvalité av det nedfrysta köttet. Bäst är temperturer på -20 grader och lägre. Är köttet väl fryst kan det lagras i -12 grader.

Undantagsvis kan även den vegetariska gröten frysas in. Ibland är detta nödvändigt när man har väldigt mycket att göra och man saknar tid till att skära grönsaker åt hunden eller diska mixern. Detta borde dock vara ett sällsynt undantag, eftersom rå vegetarisk föda lider mycket av nedfrysningen. Enklare är det att använda sig av vegetarisk barnmat ur glas när man är på semester eller när personen som brukar ha hand om hundens utfodring inte finns hemma. Det är vidare ingen katastrof om hunden inte får vegetarisk kost för några dagar. Maten balanseras över en tidsperiod av flera veckor.

6. Rå föda även till valpar?

Många uppfödare och valpköpare undrar om man kan ge rå föda även till valpar. Speciellt hos unga djur brukar ägarna vara extra oroliga eftersom en felaktig kost kan påverka växten negativt genom hela hundens liv.

Om man som uppfödare vill ge sig in i att föda upp kullar med naturlig föda borde redan ha erfarenheter av denna form av utfodring, borde känna till köttkällor och borde känna sig säker i att mata med rå föda. Detta gäller även utfodringen av dräktiga tikar.

Fodermedelsindustrin får oss att tro att utfodringen av valpar är så pass komplicerad att vi inte skulle kunna klara av det själva. Endast "balanserad" valpfoder som har "framtagits för att tillgodose valpens speciella behov" garanterar en sund uppväxt. De som ge rå föda har gjort helt andra erfarenheter.

Även valpfoder består till största del av spannmål. Även valpfoder behöver inte deklareras fullständigt. Med valpfoder växer hundar ofta mycket fort vilket betyder att skelettet inte kan hålla med i tillväxttempot vilket främjar sjukdomar som exempelvis HD. Man kan även lätt ge för mycket mat när man matar valpfoder vilket leder till att hunden blir för tjock och just växer för fort. Detta händer inte lika lätt om man matar kött.

I grunden gäller för alla köttätare (och i slutändan gäller detta även för alla andra djur inklusive oss människor): barn äter samma som vuxna djur, bara att maten ofta under och efter avvänjingen från modersmjölken tuggas eller delvis smälts av föräldrardjuren. Observera vi vilda djur så finner vi att ungdjuren äter samma sak som de vuxna. Förutom modersmjölken finns det ingen speciell barnmat i naturen. Det finns inte heller något speciellt byte åt valparna. Och naturen har övat i ett par miljoner år för att skapa de perfekta foderförhållanden. Varför borde vi då gå in och ändra på det med ett konstgjort valpfoder?

Ett bättre valpfoder än modersmjölken finnsinte och när tiken är frisk borde man valparna få dia så länge som tiken tillåter det. I vissa fall kan detta betyda att valparna inte kanförmedlas förän efter 10 veckor. I naturen brukar valpar få dia i princip lika länge som tiken var dräktig med dem, vilket innebär ca 9 veckor hos hundar.

Så fort valparna visar intresse i moderns mat kan man börja med att mata köttfärs. Små valptänder brukar dock även klara av större köttbitar utan problem och det är en fantastisk sysselsättning för dem att öva tuggandet på köttbitarna. Köttbitarna borde vara så små att de kan sväljas problemlöst av valparna eller så stora att valparna inte kan svälja dem. Är en köttbit så stor att den inte kan sväljas hel måste valpen tugga.

Har han tuggat på köttbiten ett tag är valpen inte så glupsk längre att den försöker att sluka stora bitar. Detta gäller speciellt för ben som man måste vänja valparna långsamt vid. Detta betyder att man ska krossa benen i mycket små bitar eller att man endast erbjuder större benbitar.

Denna ca 7 veckors gamla valp har kämpat sig till en stor köttig bit ben i utfodringen och dragit sig tillbaka in i hundkojan. Medan han äter morrar och hotar han sina syskon som står vid ingången och väntar på att han blir oaktsam så att de kan ta ifrån honom benet.

Valpar som har blivit avvänjade från modersmjölken har välfungerande käkar och har absolut inga problem med att äta och tillgodogjöra sig kött som de vuxna hundar. De är födda som köttätare, de behöver inte göras till sådana.

Iögonfallande hos tikar som får rått foder är att de spy upp halvt smält föda åt nästan alla sina valpar. Tikar, som får torrfoder göra detta väldigt sällan. Länge trodde man att endast tikar som har mycket instinker spy upp föda åt sina ungar. Uppfödare där samma tik fick valpar både före och efter omställningen till rå föda berättar dock att tiken, som inte spydde upp torrfoder gör så tillförlitligt när de får naturlig föda. Intressant är även att tikarna även efter avvänjingen ofta ta upp valparnas avföring när de matas med kött.

En annan positiv sak med att mata valpar med naturlig foder i jämförelse med torrfoder är att en valp aldrig kan äta för mycket då den får kött. Han kan visserligen äta så mycket att han får en lite rund mage, men det valpen har ätit kan smältas snabbare och bättre än när han får en tjock rund mage av torrfoder.

Ändå borde valpar inte äta så mycket att de har stora runda magar efter utfodringen och blir slöa. Valpar är inte från natur av små tjockisar utan slanka och fit.

Valpar, som lämnas för sig själva men även vargungar brukar leka med födan. Detta är helt OK. Räddslan för magomvändning eller illamående är omotiverad. Att hindra leken efter maten är mot naturen och i en glad, frisk kull knappast möjlig. Genom matkonkurrensen är adrenalinspegeln mycket hög eftersom valpen utan denna höjda beredskap inte skulle kunna få tillräckligt med mat.

Behöver valpar inte köpma för sin mat, leker de efter maten istället tills den höjda aktivitetsberedskapen har fått utlopp. Valpar som efter maten bara ligger ie tt hörn och är helt tjocka, mätta och slöa har fått en för stor portion. Valpar - framförallt av de större raserna - borde växa upp slanka. På detta sätt säkerställs att ben- och ledtillväxten stå i ett sund förhållande till storlekstillväxt och viktökning. På så sätt undviks många skelett- och ledrelaterade sjukdomar. Valpar som växer upp med rå föder är i jämförelse med valpar av samma ras (även samma kull) som matas med torrfoder mindre, slankare och trådigare. I regel är de ofta i bättre form och när de busar kan de, i jämförelse med sina spannmålsslivnärda kompisar, hålla på mycket längre innan de tar slut.


Ärligt talat är det nästan omöjligt att fundera över hur mycket mat en valp behöver dagligen. Alla valpar är olika. Till och med kullar av samma ras eller till och med samma parning har olika mängdbehov. Faktum är, att valpar behöver samma föda som de vuxna hundar, fast mycket mer i propotion till deras kroppsvikt.

Ett exempel: En tik som väger 30 kg behöver (om hon varken är dräktig eller diar) 400 gramm kött och 200 gramm vegetarisk gröt för hålla till sitt enegriebehov. Förmodligen behöver hennes valpar i åldern 12 - 20 veckor 1 000 - 1 200 gramm kött dagligen plus 200 gramm vegetarisk gröt! Detta låter enormt mycket, men vi måste komma ihåg att en valp växer varje dag, att han rör på sig mycket mer och att han får mycket mer mental stimulans än en vuxen hund. Andra valpar kanske klarar sig på mycket mindre mat. Detta brukar man upptäcka i och med hunden växer och är smal eller växer och är tjock.

Hundar -och detta gäller även för valpar- visar oss, hur mycket föda de behöver. Är de tjocka och slöa matar vi för mycket. Är de magra och syns höftbenen eller till och med ryggraden matar vi för lite. De sista revbenen kan gärna synas hos korthåriga raser, även valparna, utan att hundarna är för smala. Fodermängden är alltså individuell.

Något som är mycket viktigare är att mata valparna med en balanserad föda som är av högsta kvalité. Detta betyder dels en omväxling hos kött-, frukt- och grönsakssorterna men även att man blandar med små mängder av färska örter av olika slag. Nya köttsorter borde presenteras allt eftersom för att kunna observera vilka sorter valparna tål. Om valparna får tillräckligt med kött och inte har avvänjats för tidigt behöver de varken mjölk eller mjölkprodukter. Utifall att man ändå behöver byta ut modersmjölk mot något annat liknar rå fårmjölk hundens mjölk mest, när det gäller fett- och proteinsammansättning. Hundmjölk har i jämförelse med människomjölk eller komjölk en mycket högre fetthalt. Uppvärmd och pasteuriserad mjölk, som vi får den på affärn, är för valpar praktiskt taget värdelöst. OBS! Mjölkersättning för människobarn är inte lämpligt för valpar! Om du är osäker eller om du inte får tag i rå fårmjölk och måste mata valparna med mjölkersättning, så är det bättre att använda mjölkersättningen som finns att köpa hos veterinärn.

Under uppfödningen av valparna boder man se till att livsmedlen håller en så hög kvalité som möjligt för att kompensera för den minskade vitamin- och mineralhalten i våra livsmedel. Du borde sätta samma standard för din hunds vegetariska föda som du sätter för din egen mat.

Dessutom får man fler nyttiga beståndsdelar genom att blanda ner färska örter i maten. Man ska dock se till att endast använda mindre mängder av våra köksörter. Anledningen till det är att örter, på grund av sin höga halt av ätheriska oljor ofta har en medicinsk verkan. Vi vill dock livnära våra valpar, inte behandla dem. Alltså: örter ja, men för en hel kull endast ungefär en tesked finhackade och mosade örter per dag. För ensama valpar kan man från och med vecka 10 tillsätta en nypa örter per dag. Använd ingen gräslök, det är en lökväxt! Vitlök är en tillsats som endast ska matas som behandling och som inte ska ingå i den dagliga födan. Annars är alla öks- och vildörter lämpade, som vi kan använda i vår egen mat. De borde dock alltid vara färska och mosade. Man borde inte ge samma ört flera dagar i rad.

Även frukt- och grönsaksfodret borde vara omväxlingsrikt. Det gäller de samma inskränkningar som gäller för vuxna hundar. De flesta valpar gillar sin vegetariska gröt, när man vänjer de vid den från allra första början. Vill de inte ha gröten, kan man "fuska" genom att man blandar i något gott, som luktar starkt. Ett mosat kokt ägg kan verka under. I den vegetariska gröten för valpar borde man endast använda högvärdiga oljor som är rika på Omega 3 fettsyror (linfröolja och fiskolja av djuphavsfisk) och andra högvärdiga oljor (olivolja, kallpressad rapsolja). Billiga växtoljor är inte att rekommendera. Öljeandelen per valp och mål borde endast vara några droppar.


Den som för första gången föder upp vaplar med rått foder, har ibland behovet att titta efter i tabeller med rekommenderade näringsandelar och att räkna ut viktiga beståndsdelar. Detta är en svår uppgift. För det första finns det ingen information över vilka beståndsdelar i vilka mängder, exempelvis lammben och nötvåm har. För det andra är det inte lätta att dela upp allt i portioner. Utfodringen utartar i ett räkneexperiment och distanserar sig från naturligheten, snarare än att tjänar den. Dessutom är rekommendationerna för näringsbehovet snarare opålitliga. Exempelvis är enligt nyare forskning valpens calciumbehov endast hälften så mycket som man tidigare har trodd. I praktiken innebär det att alla fodertillverkare måste halvera calciumandelen i sitt färdigfoder (vilket de efter ett tag också kommer att göra). Och om man sedan tänker på att tillverkarna framförallt i valpfodret alltid har lagt värde på en hög calciumhalt (för skelettillväxten) och ofta till och med kompletteras med extra calcium, då förstår vi att de gångna årens valpgenerationer har fått alldeles för mycket calcium. Detta kan leda till stora problem framför allt i lederna.

Näringsämnernas andel i naturlig föda bestående av kött, invälvor, ben och vegetariska beståndsdelar däremot är helt rätt för hundar. Eventuella svängningar balanseras ut genom omväxlingsrik kost. Det finns ingen anledning att oroa sig för en bristande utfodring om man verkligen försöker att ge så omväxlingsrik föda som möjligt. Här vill jag återigen ta exemplet med gatuhundarna i de sydliga länderna. Valpar från gatuhundar växer oftast upp med föda bestående av sopor, matrester och as och har ändå möjligheten att utveckla en någorlunda god hälsa. Hur mycket bättre, lyxigare och hälsosamare livnärs då våra valpar, om vi försöker att mata de med en balanserad och lämplig kost!

Om du tycker att det är kul att föda upp din(a) valp(ar) med färsk foder och om du har lite tid och ork att sammansätta födan omväxlingsrikt kan du inte gärna göra fel. Calcium kan du tillsätta iköttet  ringa mängder genom calciumcitrat om du inte vågar att mata ben eller om dina valpar sedan länga har avvänjats men fortfarande inte vill tugga ben. Naturligtvis borde benmåltid för valpar vara ganska mjuka, dvs kalv- och lammben. Kycklingben ur den konventioneller massuppfödringen är som sagt var totalt mindervärdiga och är ingen lämplig calcium- och fosforkälla (inte heller för vuxna hundar). Uppfödningen av kycklingar sker under en sådan pass kort tidsperiod, inom vilken fåglarna ökar drastiskt fort i vikt, så att skellettet inte utvecklas normalt. Kycklingarna slaktas när de bara är några månader gamla, vilket är anledningen att ett sund skelett inte är av intresse inom kycklingindustrin.

Som sysselsättning och för att lära sig en skicklig handskning med födan är tjocka märgben väldigt bra lämpade just för valpar. De suger bokstavligen i timtal det goda märget ur benet och använder sedan röret som finns kvar som leksak.